Foto: Försvarsmakten


hela rapporten (pdf)
broschyr (pdf)

ISAF (Afghanistan)


Sverige bidrog till den militära insatsen International Security Assistance Force (ISAF) i Afghanistan från årsskiftet 2001-2002 till 2014. Den svenska insatsen intensifierades kontinuerligt och nådde sin kulmen år 2011 avseende antal unika utroterade individer. Därefter trappades ISAF-insatsen ner och avslutades år 2014. Sammanlagt rörde det sig om cirka 7000 utroterade unika individer (exklusive hemlig personal) och närmare 10,000 missioner under hela perioden, enligt befintliga registreringar i Försvarsmaktens databaser.











Denna studie använde svenska register för att undersöka fysiska, psykiska och sociala utfall efter hemkomst bland svenska militära utlandsveteraner som tjänstgjort i Afghanistan inom ramen för ISAF.


Två jämförelsegrupper selekterades från Rekryteringsmyndighetens och Krigsarkivets register över mönstrande: en jämförelsegrupp som endast matchades på ålder, kön och mönstringsdatum (kallad ”Allmänbefolkningen”) och en jämförelsegrupp som matchades på ålder, kön, resultat från begåvningstest, resultat från psykologbedömning, tidigare psykisk ohälsa, civilstånd, tidigare våldsbrott samt kroppsmasseindex (kallad ”Icke-veteraner”).


Till varje militär afghanistanveteran matchades upp till fem jämförelseindivider. Jämförelsegrupperna följdes upp med avseende på utfallen i denna studie från och med ett matchningsdatum som motsvarade veteranernas hemkomstdatum. Uppgifter om fysiska, psykiska och sociala utfall efter mission inhämtades från register vid Socialstyrelsen, Statistiska centralbyrån och Brottsförebyggande rådet.


Etiskt tillstånd för studien erhölls från den regionala etikkommittén i Stockholm. Samtliga analyser har utförts på avidentifierade data och resultat presenteras på gruppnivå för att skydda individernas integritet.


Fysiska utfall

Ingen skillnad i dödlighet efter hemkomstdatum mellan veteraner och icke-veteraner kunde detekteras. Däremot var dödligheten lägre bland veteranerna jämfört med allmän­befolkningen, vilket var förväntat då deras hälsa före utfärd var betydligt bättre både fysiskt och psykiskt sett.












Vad gäller uthämtning av läkemedel för hjärtkärlsjukdom uppvisade vetera­nerna en statistiskt säkerställd lägre risk efter hemkomstdatum jämfört med såväl allmänbefolkningen som icke-veteranerna.












Psykiska utfall

Självmordsförsök/självskada efter hemkomstdatum var ovanliga bland såväl veter­aner, allmänbefolkning som icke-veteraner. De små skillnaderna mellan grupperna gick inte att säkerställa statistiskt.












Jämfört med icke-veteranerna uppvisade veteranerna en statistiskt säkerställd lägre risk för psykiatrisk slutenvård efter hemkomstdatum på cirka 30%. Jämfört med allmänbefolkningen hade veteranerna en statistiskt säkerställd lägre risk på cirka 70% för psykiatrisk slutenvård efter hemkomstdatum.











För uthämtning av antidepressiva och ångestdämpande läkemedel uppvisade veteranerna statis­tiskt säkerställda lägre risker efter hemkomstdatum jämfört med såväl allmänbefolkningen som icke-veteranerna. Andelen som hämtat ut sömnläkemedel skiljde sig inte mellan veteraner och icke-vet­eraner, men jämfört med allmänbefolkningen uppvisade veteranerna en statistiskt säkerställd lägre risk för uthämtning av dessa läkemedel efter hemkomstdatum.















Sociala utfall

Vid utfärd var 18% av veteranerna gifta. Sannolikheten för skils­mässa efter hemkomstdatum bland dessa veteraner var statistiskt säkerställt högre jämfört med säväl icke-veteraner som allmänbefolkningen.









Veteraner som var ogifta vid utfärd ingick giftermål efter hemkomstdatum i mar­ginellt lägre utsträckning än icke-veteranerna, men i något större utsträckning än allmänbe­folkningen. Dessa skillnader var statistiskt säkerställda.









Mindre än 1% av veteranerna och icke-veteranerna dömdes för vålds­brott under upp till 10 år efter hemkomstdatum (ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan grupperna). Inte heller jämfört med allmänbefolkningen, där förekomsten var något högre, kunde någon statistiskt säkerställd skillnad i risk för våldsbrottsdom efter hemkomstdatum för veteranerna detekteras.









Slutsatser

• Baserat på befintliga register fann denna studie att svenska militära utlandsveteraner som tjänstgjort inom ramen för ISAF har lika bra eller bättre fysisk och psykisk hälsa efter hemkomst från mission jämfört matchade jämförelsegrupper från allmän­befolkningen. De döms heller inte för våldsbrott efter hemkomst i större omfattning. Däremot är skilsmässor vanligare bland veteranerna, och giftermål marginellt ovanligare.

• Dessa resultat gäller militära afghanistanveteraner som grupp. Individuella fall av exempelvis svår psykisk ohälsa efter militär utlandstjänst i Afghanistan kan givetvis förekomma. Det är därför viktigt att Försvarsmakten och övriga samhället är uppmärk­samma på militära utlandsveteraners tillstånd och erbjuder adekvat hjälp vid behov.