Uppföljning av svenska militära utlandsveteraner efter hemkomst från internationell insats
På uppdrag av Försvarsmakten utför konsultföretaget Aux Analysis uppföljning av militära utlandsveteraner efter hemkomst från internationell insats. Studierna omfattar samtliga svenskar som varit på militär utlandstjänstgöring från 1990 och framåt.
Studierna genomförs genom länkning av befintliga register vid Socialstyrelsen, Brå (Brottsförebyggande rådet) och Statistiska centralbyrån till Försvarsmaktens register över militär personal som tjänstgjort utomlands samt till Rekryteringsmyndighetens/Krigsarkivets data över mönstrande. Samtliga analyser utförs på avidentifierade data och resultat presenteras på gruppnivå för att omöjliggöra identifiering av enskilda individer. Etiskt tillstånd för studierna har erhållits från Etikmyndigheten.
Projektledare och vetenskapligt ansvarig är professor Martin Neovius, grundare av Aux Analysis.
Inom ramen för projektet har vi producerat rapporter, artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter, debattartiklar samt en doktorsavhandling vid Karolinska Institutet. Dessa finns att ladda ner här på hemsidan.
Projektet finansieras av Försvarsmaktens Veterancentrum. Den akademiska avhandlingen finansierades också av Kungafonden.
Svenska militära utlandstjänstgöringar 1990-2018
Från 1990 till 2018 genomförde drygt 28 000 svenskar militär utlandstjänstgöring. I början av 1990-talet dominerade Mellanöstern, främst Libanon, som insatsområde, varefter insatser på Balkan kom att utgöra det huvudsakliga insatsområdet i ett decennium. Från och med årsskiftet 2001/2002 bidrog Sverige med trupp till insatsen i Afghanistan (ISAF), där den svenska närvaron ökade årligen fram till 2012, då insatser i Afghanistan utgjorde 90% av de svenska militära utlandstjänstgöringarna. År 2014 och framåt har svenskar genomfört mellan 500 och 1000 militära utlandstjänstgöringar årligen, med Afrika som huvudsakligt insatsområde.
Studieupplägg
Under perioden 1990-2018 identifierades 27 832 svenska utlandsveteraner (exklusive hemlig personal) som tjänstgjort militärt utomlands. Utlandsveteranerna utgjordes till största delen av unga individer med en medelålder på 28 år vid första insats, och främst av män (91%). 40% av utlandsveteranerna hade genomfört mer än en internationell insats. Insatserna var i genomsnitt 6 månader långa.
De militära utlandsveteranerna jämfördes med en matchad kontrollgrupp bestående av individer som genomfört mönstring men inte tjänstgjort militärt utomlands.
Individerna i kontrollgruppen matchades på ålder, kön, födelseland, begåvning, psykologutvärdering, självrapporterad psykisk ohälsa, kroppsmasseindex (BMI), civilstånd, tidigare skilsmässa, vård för självmordsförsök/självskada, läkemedelsbehandling för depression, ångest eller hjärt-kärlsjukdom, samt slutenvård för hjärt-kärlsjukdom.
Utlandsveteranerna och kontrollgruppen följdes upp till 2021 med avseende på utfallen från matchningsdatum, vilket motsvarade hemkomstdatum för utlandsveteranerna.
De studerade utfallen omfattar psykisk ohälsa (självmord, självmordsförsök/självskada, PTSD (posttraumatiskt stressyndrom), psykiatrisk vård samt uthämtning av psykiatriska läkemedel (antidepressiva, ångestdämpande och sömnläkemedel)), fysisk ohälsa (dödlighet (allmän och orsaksspecifik), yttre orsaker (skador, olyckor), hjärtkärlsjukdom, tumörer, respiratoriska sjukdomar och ALS (amyotrofisk lateral skleros)) samt sociala utfall (giftermål, skilsmässa och våldsbrott).
Figuren nedan visar möjliga samband mellan militär utlandstjänstgöring och de utfall som vi har studerat bland utlandsveteranerna.
Resultat - psykisk ohälsa efter hemkomst
Utlandsveteranerna uppvisade en något bättre psykisk hälsa efter hemkomst jämfört med kontrollgruppen. Detta resultat förklaras troligtvis av det urval som föregår militär utlandstjänstgöring. Endast mycket friska individer rekryteras till detta ändamål, vilket avspeglar sig i en generellt bättre hälsa jämfört med allmänbefolkningen även långt efter hemkomst. Detta fenomen är väldokumenterat i den internationella vetenskapliga litteraturen med benämningen ”healthy soldier effect”.
Självmord efter hemkomst var ovanligt både bland utlandsveteraner och kontroller. Risken för självmord var lägre bland utlandsveteranerna, men skillnaden var inte statistiskt säkerställd.
PTSD-diagnos var också ovanligt med en förekomst på 0.6% bland utlandsveteranerna över upp till 19 år efter hemkomst. Risken för PTSD-diagnos var dock mer än fem gånger högre bland utlandsveteranerna än kontrollerna. I tillgängliga datakällor finns enbart PTSD-diagnoser ställda av läkare i specialistvård, inte av läkare i primärvård eller av psykologer. Detta leder till underskattning av PTSD-förekomst bland såväl utlandsveteraner som kontroller, vilket innebär att den relativa risken skulle kunna vara både högre och lägre.
* Uppföljning begränsad till 2002-2021; PTSD=posttraumatiskt stressyndrom
** Uppföljning begränsad till 2005-2021
De relativa riskerna representerar riskkvoter mellan utlandsveteranerna och kontrollgruppen: en relativ risk >1 innebär att utlandsveteranerna har en högre risk för utfallet ifråga, medan en relativ risk <1 innebär en lägre risk; en relativ risk på 2 innebär fördubblad risk, en relativ risk på 0.5 innebär halverad risk. Morrhåren i figuren är så kallade 95-procentiga konfidensintervall. Om dessa morrhår korsar referenslinjen 1 (=ingen riskskillnad) innebär detta att det inte går att säkerställa en viss riskskillnad statistiskt.
Resultat - fysisk ohälsa efter hemkomst
Jämfört med kontrollgruppen hade utlandsveteranerna en lägre risk efter hemkomst för allmän dödlighet – den slutgiltiga manifestationen av ohälsa. Även ifråga om orsaksspecifik dödlighet uppvisade utlandsveteranerna lägre risker.
Utlandsveteranerna hade något högre sjukvårdsutnyttjande ifråga om ”yttre orsaker”, vilket omfattar skador och olyckor (huvudsakligen olyckor i hemmet och i samband med fritidsaktiviteter, samt fallolyckor).
Utlandsveteranerna uppvisade bättre hjärt-kärlhälsa efter hemkomst jämfört med kontrollgruppen. Utlandsveteranerna hade även lägre risk för respiratoriska sjukdomar.
Utlandsveteranerna hade en högre risk för den ovanliga men allvarliga neurodegenerativa sjukdomen ALS (amyotrofisk lateral skleros). Det är oklart om denna högre risk kan kopplas till den militära utlandstjänstgöringen i sig. En ökad risk för ALS har också dokumenterats för individer som ägnat sig åt krävande fysisk aktivitet och åt kontaktsporter som ökar risken för fysiska trauma, exempelvis kampsporter, ishockey och fotboll (nickar).
* Uppföljning begränsad till 2005-2018
** Tumöranalysen omfattar bara män. Mer än 60% av kvinnliga utlandsveteraner saknade mönstringsdata vilket gjorde att en välmatchad kontrollgrupp inte gick att skapa. En separat studie planeras med annorlunda design för att utforska tumörrisker bland kvinnliga utlandsveteraner.
Resultat - sociala utfall efter hemkomst
Giftermål efter hemkomst var lika vanligt bland utlandsveteranerna som bland individerna från kontrollgruppen.
Skilsmässa efter hemkomst var mycket vanligare bland utlandsveteranerna. Huruvida den högre skilsmässofrekvensen berodde på själva utlandstjänstgöringen i sig eller hade andra förklaringar var oklart, men en fördjupningsstudie i skilsmässa kunde utesluta hypotesen att den högre skilsmässofrekvensen skulle bero på att många av utlandsveteranerna också var yrkesmilitärer.
Utlandsveteranerna dömdes inte för våldsbrott efter hemkomst i större utsträckning än individerna i kontrollgruppen.
* Uppföljning begränsad till 1990-2013
Sammanfattning och slutsats
Baserat på befintliga svenska register genomför vi uppföljning av svenska militära utlandsveteraner som varit på internationell insats någon gång sedan 1990.
Resultaten visar att dessa utlandsveteraner har en generellt sett bättre psykisk och fysisk hälsa efter hemkomst jämfört med matchade individer från allmänbefolkningen som mönstrat men inte genomfört militär utlandstjänstgöring. Detta förklaras troligtvis av den urvalsprocess som föregår militär utlandstjänstgöring, där endast mycket friska individer rekryteras.
PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) utgör ett undantag från detta mönster. Utlandsveteranerna uppvisar en klart högre förekomst av PTSD-diagnos efter hemkomst. PTSD-förekomsten var låg internationellt sett, men detta beror delvis på att enbart diagnoser ställda av läkare i specialistvård kunde inkluderas i analysen.
Utlandsveteranerna uppvisar också ökad risk ifråga om vård för yttre orsaker (skador, olyckor) samt den ovanliga men allvarliga neurodegenerativa sjukdomen ALS. Det är oklart om det i dessa fall finns en koppling till själva utlandstjänstgöringen, eller om andra faktorer ligger bakom, till exempel en hög andel fysiskt aktiva bland utlandsveteranerna.
Avseende sociala utfall visar våra resultat att utlandsveteraner genomgår skilsmässa efter hemkomst i större utsträckning än matchade jämförelseindivider.
Dessa resultat gäller utlandsveteraner som grupp. Individuella avvikelser förekommer givetvis. Det är därför viktigt att Försvarsmakten och övriga samhället är uppmärksamma på militära utlandsveteraners hälsa och erbjuder adekvat hjälp vid behov.